I. Inledning: Den trefaldiga korrelationens brännpunkt

I.A. Definition av ”Systemet” och dess upplevda kris

I den samtida svenska samhällsdebatten har begreppet ”systemet” kommit att inta en central, om än ambivalent, position. Inom ramen för denna analys definieras ”systemet” inte enbart som den statliga apparaten – regering, riksdag och förvaltning – utan som det totala institutionella ramverket som upprätthåller och reproducerar samhällsordningen. Detta inkluderar rättsväsendet i dess helhet (polis, åklagare, domstolar), de politiska partierna och deras processer, de etablerade medierna i deras roll som informationsförmedlare och granskare, samt de sociala och kulturella normer som reglerar det offentliga samtalet.

Empiriskt sett uppvisar Sverige internationellt sett en hög generell tillit till sina institutioner. Data från exempelvis SOM-institutet (Göteborgs universitet) och Brottsförebyggande rådet (Brå) har historiskt bekräftat detta. Denna höga generella tillit döljer emellertid signifikanta och växande förtroendeklyftor,. Analyser av förtroendedata visar att tilliten inte är monolitiskt fördelad. Specifika institutioner och funktioner uppvisar sjunkande förtroendesiffror, särskilt gällande rättsväsendets förmåga att hantera och beivra grov brottslighet. Parallellt växer en känsla av att det politiska och mediala ”etablissemanget” är frånkopplat från ”vanligt folks” verklighet. Denna upplevda diskrepans mellan ”systemets” officiella självbild och medborgarnas levda erfarenhet utgör den primära grogrunden för den systemmisstro som denna rapport analyserar.

I.B. Presentation av de tre studieobjekten

Denna rapport undersöker den teoretiska och psyko-sociologiska korrelationen mellan tre till synes disparata, men potentiellt djupt sammanlänkade, fenomen:

1. Personlighetstyp ISFJ-T: En specifik profil inom det Myers-Briggs-baserade 16Personalities-ramverket, känd som ”Försvararen”. ”T” (Turbulent) indikerar en profil präglad av hög neuroticism, ångest och självtvivel,.
2. Anhängare av Sverigedemokraterna (SD): En politisk väljargrupp som stöder ett socialkonservativt och nationalistiskt parti vars kärnretorik är fundamentalt systemkritisk och populistisk,.
3. Anhängare av ”Dumpen”: En digital folkrörelse som ägnar sig åt utomrättslig vigilantism (digitala medborgargarden) genom att exponera och konfrontera individer som misstänks för pedofili, motiverat av ett uttalat förakt för rättssystemets upplevda misslyckanden,.

Den centrala hypotesen för denna rapport är att dessa tre element inte endast kan korrelera, utan att de representerar ett spektrum av disengagement från det etablerade ”systemet”. Denna urkoppling är, som vi kommer att visa, inte slumpmässig utan drivs av en specifik psyko-sociologisk profil som reagerar på en upplevd systemkollaps.

I.C. Den analytiska linsen: Från förtroende till svek (Tillit vs. Förtroende)

För att analysen ska uppnå nödvändig stringens måste en distinktion göras mellan förtroende och tillit. Förtroende (eng. confidence) kan förstås som en transaktionell och rationell bedömning av en institutions kompetens – dess förmåga att leverera en specifik funktion (t.ex. ”Jag har förtroende för att polisen kan lösa detta brott”). Tillit (eng. trust) är djupare, mer relationell och fundamentalt moralisk. Det är en övertygelse om en institutions goda avsikter och dess lojalitet till samhällskontraktet (t.ex. ”Jag har tillit till att polisen vill skydda mig och agerar i mitt bästa intresse”).

Användarens analytiska ingång – ”brist på tillit” – tolkas därmed som något väsentligt allvarligare än enbart bristande ”förtroende”. Det indikerar ett upplevt moraliskt svek. Detta är en avgörande distinktion. Denna rapport analyserar inte cynism, vilken kan beskrivas som en låg-energi, passiv och närmast förväntad misstro mot ”systemet”. Cynikern förväntar sig korruption eller inkompetens och reagerar med resignation.

Det vi här analyserar är istället reaktionen på ett upplevt svek. Svek är en hög-energi, moraliskt laddad och aktiv reaktion. Den uppstår inte hos den som från början är cynisk, utan hos den som förväntat sig lojalitet, plikt och skydd från systemet. Som analysen av ISFJ-profilen kommer att visa, är denna personlighetstyp (driven av pliktkänsla) inte naturligt cynisk. Tvärtom är de disponerade att vilja tro på och tjäna systemet. När detta system upplevs svika sin mest fundamentala plikt – att skydda de svaga eller upprätthålla lag och ordning – blir reaktionen inte resignation, utan en moralisk indignation som kräver handling: ”Detta är ett moraliskt fel som måste rättas till.”

De två undersökta rörelserna, Sverigedemokraterna (som en politisk handling) och ”Dumpen” (som en direkt handling), fungerar som potenta kanaler för just denna reaktiva, moraliska och högenergiska vrede som föds ur känslan av svek.

II. Arketyper i kris: En psykologisk och sociologisk dissektion

II.A. ”Försvararen” (ISFJ-T): Plikt, beskydd och den turbulenta ångesten

För att förstå korrelationen måste vi först dekonstruera den psykologiska profilen som utgör den mottagliga basen. ISFJ-T är en komplex profil vars reaktiva potential härrör från en intern konflikt mellan dess kognitiva funktioner och dess emotionella disposition.

II.A.1. Dekonstruktion av ISFJ: Si och Fe som fundament

Personlighetstypen ISFJ definieras primärt av två kognitiva funktioner:

• Introverted Sensing (Si): Detta är den dominerande funktionen. Si är en kognitiv process som internaliserar och kategoriserar tidigare erfarenheter och konkreta data. Det skapar en världsbild som bygger på det beprövade, det stabila, det konkreta och det traditionella. En Si-dominerad individ värderar regler, hierarkier, plikt och ansvar. De är inte intresserade av abstrakta teorier eller radikala ”nystart”, utan av att bevara och upprätthålla de strukturer som bevisligen har fungerat. ISFJ-profilen är därför, i grunden, systemets stöttepelare. De är de lojala administratörerna, de plikttrogna medborgarna och de pålitliga vårdarna.
• Extraverted Feeling (Fe): Detta är den sekundära, utåtriktade funktionen. Fe är en process som är djupt inställd på social harmoni, gruppens välmående och andras emotionella behov. Det är detta som ger ISFJ-profilen dess ”Försvarar”-titel. Deras plikt (Si) är inte abstrakt; den är relationell. De känner ett djupt, personligt ansvar för att skydda ”sin” grupp – oavsett om denna definieras som familjen, lokalsamhället eller, i förlängningen, nationen.

Kombinationen av Si och Fe skapar en individ som är djupt lojal mot etablerade auktoriteter och institutioner, förutsatt att dessa institutioner uppfyller sin del av kontraktet: att upprätthålla ordning (Si) och skydda gruppen (Fe).

II.A.2. ”T” (Turbulent): Den avgörande acceleratorn

I 16Personalities-modellen är modifieraren ”T” (Turbulent) vs. ”A” (Assertive) av avgörande betydelse. Den korrelerar närmast direkt med personlighetsdraget Neuroticism (känslomässig instabilitet) inom Femfaktormodellen (Big Five). Att vara en ISFJ-T är fundamentalt annorlunda än att vara en ISFJ-A.

”Turbulens” innebär en konstant, lågintensiv ångest, en perceptuell tendens att skanna omgivningen efter hot (både verkliga och potentiella), och en hög känslighet för social oordning, kaos och kritik. En Turbulent profil präglas av en viss grad av självtvivel och ett starkt behov av extern validering och stabilitet,.

En ”Assertive” (ISFJ-A) Försvarare litar på sin egen plikttrogenhet och på att systemet, i stort, fungerar. En ”Turbulent” (ISFJ-T) Försvarare tvivlar. De tvivlar på om de själva har gjort tillräckligt och, framför allt, om det system de är lojala mot verkligen kommer att hålla när det sätts på prov. Denna ”T”-drivna ångest är den psykologiska accelerator som omvandlar ISFJ:s lojalitet till en reaktiv kraft.

II.A.3. Den psykologiska brytpunkten: När Si-ordning möter T-ångest

Den centrala sårbarheten hos ISFJ-T-profilen uppstår i denna skärningspunkt. För att kunna hantera sin ”T”-drivna ångest behöver ISFJ-T ett stabilt, förutsägbart, rättvist och ordnat ”system”. Deras Si-funktion (Introverted Sensing) kräver att världen är begriplig och att reglerna efterlevs.

När ”systemet” börjar upplevas som raka motsatsen – kaotiskt, oförutsägbart, orättvist eller (i det värsta scenariot) moraliskt inverterat (där det upplevs skydda förövare och straffa offer) – skapas en närmast outhärdlig kognitiv dissonans och en eskalering av ”T”-ångesten.

Det är här en djupare förståelse för ISFJ-T-profilen måste etableras. De är inte anti-system. De är, i en djupare mening, hyper-system. Deras tragedi är att de är de sista att överge sin tro på systemets ideal. De är de som vill att polisen, domstolarna och staten ska vara den beskyddande auktoritet som deras Si-funktion kräver. Deras ”T”-ångest gör dem extra beroende av att systemet fungerar som en skyddande sköld mot en hotfull värld.

När empiriska data (såsom nyhetsrapportering om eskalerande brottslighet, eller ”Dumpens” explicita exponeringar av upplevda rättsövergrepp) penetrerar deras världsbild och antyder att skölden är bruten, upplevs detta inte som ett administrativt misslyckande, utan som ett personligt och existentiellt svek. Deras pliktkänsla (Si+Fe) tvingar dem då att agera för att återställa ordningen. Men nu måste de agera utanför det system som svikit dem. De blir inte systemkritiker i syfte att riva; de blir system-återställare som agerar i opposition mot systemets nuvarande, korrupta förvaltare.

II.B. Sverigedemokraterna: Den politiska kanaliseringen av systemförakt

Sverigedemokraterna (SD) har i svensk politik framgångsrikt positionerat sig som den primära kanalen för just denna typ av systemmisstro. Partiets ideologiska och retoriska ramverk är närmast perfekt kalibrerat för att fånga upp och kanalisera den frustration som ISFJ-T-profilen upplever vid systemets upplevda svek.

II.B.1. Populistisk retorik och ”det sunda förnuftet”

Kärnan i SD:s ideologi är populistisk, vilket sociologiskt definieras av en antagonistisk uppdelning av samhället i två homogena grupper: ”det vanliga folket” (den tysta, plikttrogna, arbetande och skötsamma majoriteten) och ”etablissemanget” eller ”eliten” (en korrupt, moraliskt förfallen och verklighetsfrånvänd maktelit),.

Denna retorik appellerar direkt till ISFJ-T-profilen av flera skäl. För det första validerar den deras känsla av att vara ”förbisedda” – att deras plikttrogenhet (Si) tas för given samtidigt som ”systemet” ägnar all sin uppmärksamhet åt ”problem” (antingen på den övre eller nedre delen av samhällsskalan). För det andra upphöjer den ”sunt förnuft” – en kodifiering av ISFJ:s Si-drivna preferens för det beprövade och konkreta – till en politisk dygd. Detta ställs i kontrast till ”etablissemangets” (upplevt) abstrakta ”expertvälde”, ”teoretiserande” och ”värdegrunds-abstraktioner”.

II.B.2. ”Lag och ordning” som moralisk axel

Mer än någon annan enskild fråga, fungerar ”lag och ordning” som den emotionella och moraliska samlingspunkten för SD:s väljarbas. För ISFJ-T-profilen är detta inte bara en politisk fråga bland andra; det är en fråga om existentiell trygghet.

Kritiken mot låga straff, bristande resurser till polisen, problem relaterade till integration och upplevd otrygghet i det offentliga rummet är en direkt appell till ”T”-faktorns (Turbulent) ångest för oordning och kaos. Den appellerar också till Fe-funktionens (Extraverted Feeling) önskan att skydda den egna in-gruppen. SD:s politiska narrativ är konsekvent: ”systemet”, styrt av ”etablissemanget”, har medvetet valt att nedprioritera ”vanligt folks” trygghet till förmån för andra, (i deras ögon) illegitima, intressen.

II.B.3. Återupprättandet av den ”rätta” auktoriteten

Stödet för SD bör inte tolkas som anarkistiskt eller anti-auktoritärt. Tvärtom är det auktoritärt i sin sociologiska natur. Det är inte en önskan att riva systemet och dess institutioner, utan en önskan att ersätta dess nuvarande (upplevt svaga, inkompetenta eller korrupta) administratörer med en stark, beslutsam och handlingkraftig auktoritet som ”återställer ordningen”.

Detta synkroniserar med rön från Moral Foundations Theory (MFT), som visar att konservativa och socialkonservativa väljare (en demografi där SD har starkt stöd) tenderar att i högre grad än andra grupper värdera de ”bindande” moraliska fundamenten: Auktoritet/Respekt, Lojalitet/In-grupp och Helighet/Renhet. SD:s politik erbjuder en vision där respekten för auktoriteten (polisen, försvaret, familjen) återupprättas, lojaliteten till den nationella in-gruppen prioriteras, och samhället ”renas” från (upplevt) skadliga eller främmande element.

Stödet för SD kan således förstås som en övergångsrit för den systemkritiska ISFJ-T. Den plikttrogna profilen (Si+Fe) känner en djup lojalitetskonflikt och skuld när de börjar tvivla på de institutioner de fostrats att vörda (polis, domstolar, media). Det känns som ett svek från deras sida. SD:s retoriska ramverk, erbjuder en kraftfull narrativ lösning på denna kognitiva dissonans: ”Det är inte du som sviker systemet; det är systemet som har svikit dig.”

Detta narrativ omvänder skuldkänslan och ger individen politisk tillåtelse att kanalisera sin interna ”T”-ångest som extern, rättmätig vrede. Ångesten (som är passiv och internaliserad) omvandlas till indignation (som är aktiv och externaliserad) riktad mot en klart definierad fiende: ”etablissemanget”.

II.C. ”Dumpen”: Den digitala vaksamheten som utomrättsligt skydd

Om Sverigedemokraterna erbjuder den politiska kanalen för systemföraktet, representerar ”Dumpen” det praktiska och utomrättsliga steget. ”Dumpen” och liknande digitala vigilante-grupper agerar utifrån premissen att den politiska vägen är otillräcklig eller för långsam, och att systemets svek är så totalt att direkt handling är moraliskt nödvändig.

II.C.1. ”När systemet sviker” – Det moraliska rättfärdigandet

”Dumpens” hela existensberättigande och kommunikativa strategi vilar på svek-narrativet. Deras argumentation är konsekvent och repetitiv: Rättsväsendet är ”trasigt”. Polisen ”prioriterar inte” eller ”lägger ner” anmälningar mot misstänkta pedofiler. Domstolarna ”daltar” med förövarna och utdömer straff som upplevs som hånfullt låga.

Inom detta narrativ framställs rättsstatens principer, särskilt ”due process” (rättssäkerhet, en rättvis rättegång), inte som en skyddsmekanism för den enskilde mot staten, utan som en byråkratisk sköld för förövare. Det ses som en teknisk formalia som hindrar den sanna rättvisan från att skipas.

Detta skapar ett moraliskt imperativ som legitimerar gruppens handlingar. När staten, som innehar våldsmonopolet och ansvaret för rättsskipning, upplevs ha abdikerat från sin allra mest fundamentala kärnuppgift – att skydda de oskyldiga från skada – övergår, enligt denna logik, rätten och plikten att agera till ”folket”.

II.C.2. ”Barnen” som det ultimata moraliska trumfkortet

Användningen av ”barnen” som det primära skyddsobjektet är strategiskt och emotionellt avgörande. ”Barnet” representerar den mest oskyldiga, försvarslösa och odiskutabelt skyddsvärda ”in-gruppen”. Detta kopplar direkt till ISFJ-profilens Fe-funktion (skydd av gruppen) i dess mest potenta form.

Det aktiverar också det moraliska fundamentet Helighet/Renhet (Purity/Sanctity). Pedofili ses inom denna ram inte bara som ett grovt brott, utan som en moralisk besudling av det heliga (oskulden). Detta höjer insatserna från det juridiska till det existentiella.

Detta moraliska ramverk gör också rörelsen immun mot viss typ av kritik. Kritik mot ”Dumpens” metoder – såsom uthängningar av icke-dömda, provokationer, och den totala bristen på rättssäkerhet – avfärdas av anhängarna som ”system-kramande”, juridisk formalism, eller (i sin mest extrema form) som ett tecken på att kritikern i själva verket ”skyddar förövarna”. Det är en extremt effektiv polariserande retorik som tvingar fram ett moraliskt val: ”Står du med oss och barnen, eller står du med systemet och förövarna?”

II.C.3. Från politisk kritik till direkt handling

”Dumpen” representerar steget bortom den konventionella politiska kritiken (som SD står för). Om SD är att klaga på systemet och kräva att det ska ändras, är Dumpen att agera i systemets ställe. Detta appellerar till en ISFJ-T-profil vars tålamod har tagit slut.

Denna handling appellerar direkt till ISFJ-profilens höga Conscientiousness (plikttrogenhet). När den ”T”-drivna ångesten över systemets kollaps blir för akut, och de politiska lösningarna (SD) upplevs som för långsamma och abstrakta, erbjuder ”Dumpen” en omedelbar, konkret och handlingskraftig lösning. Det är Si (konkret handling) och Fe (skydda gruppen) i sin mest råa, reaktiva och utomrättsliga form.

Detta leder till en avgörande psyko-sociologisk poäng. ”Dumpen” är inte anti-ordning; den utgör en alternativ ordning. Den tillhandahåller en performatic och omedelbar rättvisa som är psykologiskt djupt lugnande för en ISFJ-T-profil som plågas av ångest över kaos.

”Systemets” rättvisa är, per definition, långsam, abstrakt, byråkratisk och (i anhängarnas ögon) osäker. Denna process ökar den ”T”-drivna ångesten hos ISFJ-T. ”Dumpens” ”rättvisa”, å andra sidan, är omedelbar, teatralisk, konkret (en ”jägare” fångar en ”förövare” på film) och visuell. Denna performans av rättvisa ger en omedelbar och stark känsla av kontroll och återställd ordning i en värld som upplevs som moraliskt kaotisk. För en ISFJ-T som drivs av Si (konkreta resultat) och Fe (skydda gruppen), väger detta psykologiska lugn och denna känsla av återställd agens tyngre än ”systemets” abstrakta principer om ”due process” – principer som i deras ögon redan har bevisats vara värdelösa. ”Dumpen” visar att de skyddar barnen; systemet pratar bara om det.

III. Syntes: Arkitekturen bakom misstron – Att bygga en teoretisk modell

Efter att ha dissekerat de tre komponenterna individuellt kan vi nu syntetisera dem till en sammanhängande teoretisk modell. Detta avsnitt väver samman den psykologiska profilen (ISFJ-T), den politiska kanaliseringen (SD) och den utomrättsliga handlingen (Dumpen) för att belysa hur de logiskt och psykologiskt hänger samman genom den gemensamma axeln: den eroderande systemtilliten.

Nedanstående tabell fungerar som en konceptuell översikt som destillerar analysen från avsnitt II. Den visar hur de tre elementen utgör olika, men sammanlänkade, responser på samma underliggande upplevelse av systemets svek.

Tabell 1: Analytisk syntes av de tre elementen genom linsen ”bristande systemtillit”

Analytisk Axel	ISFJ-T (Personlighetsprofil)	Anhängare av Sverigedemokraterna (Politisk kanalisering)	Anhängare av ”Dumpen” (Utomrättslig handling)
Källa till systemmisstro	Upplevd oordning och kaos. Systemet uppfyller inte sin plikttrogna funktion (Si).	”Etablissemangets svek”. Systemet prioriterar ”andra” (t.ex. eliten, invandrare) framför ”folket”.	Rättsväsendets totala kollaps. Systemet är ”trasigt” och skyddar aktivt förövare,.
Upplevt systemsvek	Ett moraliskt och ordningsmässigt svek. Skapar kognitiv dissonans och ångest (T).	Ett politiskt och kulturellt svek. Skapar vrede och en känsla av att vara ”förbisedd”.	Ett existentiellt svek. Staten har brutit samhällskontraktet (skydd mot skada).
Primär reaktiv emotion	Ångest, oro, känsla av övergivenhet, pliktdriven stress.	Rättmätig vrede (indignation), frustration, alienation.	Moralisk avsky, skyddande raseri, desperation.
Advokerad lösning	”Någon måste göra något!” (återställa ordning). Söker en stark och pålitlig auktoritet.	”Byt ut eliten!” (politisk förändring). Återställa ”sunt förnuft” och ”lag och ordning”.	”Vi gör det själva!” (direkt handling). Rensa ut ”ondskan” (vigilantism).
Relation till ”Skydd” (Fe)	Skydda den omedelbara in-gruppen (familj, lokalsamhälle) från kaos.	Skydda den nationella in-gruppen (”det svenska folket”) från yttre och inre hot.	Skydda den mest sårbara in-gruppen (”barnen”) från den ultimata ondskan (pedofiler).
Relation till ”Regler” (Si)	Regler är heliga och måste följas för att undvika kaos.	Systemets regler är ”korrupta” och måste ersättas med ”sunda förnufts-regler”.	Systemets regler (t.ex. ”due process”) är fienden och måste kringgås för att uppnå sann rättvisa.

III.A. Det reaktiva skyddsnätet: ISFJ-T som den ideala mottagaren

Syntesen visar hur ISFJ-T-profilen, är unikt och idealt mottaglig för de narrativ som SD och ”Dumpen” tillhandahåller. Denna profil är, på grund av sin Si-dominans, djupt obekväm med den postmoderna, globaliserade och (i deras ögon) moraliskt relativistiska värld som det nuvarande ”systemet” ofta representerar. Deras ”T”-drivna ångest gör dem intoleranta mot upplevt kaos och moralisk ambivalens.

Både SD och ”Dumpen” erbjuder en alternativ modernitet. De erbjuder en återgång till en (verklig eller mytisk) värld med tydliga regler, tydliga gränser, tydliga fiender och en tydlig, binär moral (rätt/fel, ren/oren, vi/dem). Detta appellerar direkt till Si-funktionens behov av struktur och Fe-funktionens behov av en klart definierad in-grupp att skydda. De erbjuder moralisk klarhet i en värld som av ISFJ-T upplevs som moraliskt grumlig.

III.B. Från abstrakt regelverk till konkret handling: Det anti-processuella överlappet

En av de starkaste ideologiska länkarna som förenar SD och ”Dumpen” är deras djupa, gemensamma motvilja mot abstrakta processer.

Sverigedemokraternas systemkritik handlar ofta om att ”systemets” processer – FN-konventioner, EU-lagstiftning, asylprocesser, ”krångliga” juridiska prövningar – förhindrar ”nödvändig” och ”sund” handling (t.ex. snabbare utvisningar, hårdare straff, nationella gränskontroller). Processen ses som en byråkratisk boja som ”etablissemanget” använder för att motarbeta ”folkets” vilja.

”Dumpens” hela existensberättigande är, som tidigare nämnts, en direkt attack på den juridiska processen (”due process”). De hävdar att denna process är ett hinder för rättvisan (att skydda barn).

Här blottläggs en central psykologisk mekanism. För denna världsbild, som delas av den Si-dominerade ISFJ-T, är ”process” (rättssäkerhet, byråkrati, utredning) synonymt med ”svek” och ”ineffektivitet”. Resonemanget följer en tydlig logik:

1. En ISFJ-T är konkret och resultatorienterad (Si). De litar på det de ser.
2. De ser (via medier eller sociala flöden) att brottslighet sker och att förövare (i Dumpens fall) existerar.
3. ”Systemet” svarar inte med ett omedelbart, konkret resultat, utan med abstrakta förklaringar om ”bevisvärdering”, ”processuella fel”, ”utredningstid” eller ”rättsstatens principer”.
4. För ISFJ-T, vars ”T”-ångest kräver en omedelbar lösning på hotet, är detta abstrakta ”nonsens”. Det konkreta problemet (en förövare, ett brott) möts med en abstrakt process.
5. Den logiska slutsatsen för dem blir att processen är designad för att misslyckas, eller att de som administrerar den är inkompetenta eller illvilliga.

Både SD (genom att lova ”handlingskraft”) och ”Dumpen” (genom att utföra handlingen) erbjuder befrielse från denna förlamande, abstrakta process. De erbjuder konkreta resultat (Si).

III.C. Den ”andra” moralen: När lojalitet ersätter legalitet

Detta är den logiska och slutgiltiga konsekvensen av syntesen. När tilliten till det legala systemet och dess processer eroderar, ersätts det inte av ett moraliskt vakuum. Människan och samhället är beroende av moraliska ramverk. Istället fylls tomrummet av ett alternativt moralsystem.

Detta alternativa system bygger, vilket Moral Foundations Theory hjälper oss att förstå, på de ”bindande” moraliska fundamenten, som får en ny och radikaliserad tillämpning:

• Lojalitet/In-grupp: Lojaliteten flyttas från den abstrakta, universalistiska ”staten” och dess lagar, till den konkreta, partikulära ”gruppen”. För SD-anhängaren är detta ”det svenska folket”. För Dumpen-anhängaren är det ”barnen”. Att vara lojal mot denna in-grupp blir moraliskt viktigare än att vara lojal mot lagen.
• Auktoritet/Respekt: Respekten för ”systemets” formella auktoritet (domstolar, polischefer, etablerade medier, folkvalda politiker) kollapsar. Den ersätts av respekt för alternativa auktoriteter som upplevs vara mer autentiska och handlingskraftiga (t.ex. SD:s partiledning, Dumpens grundare, ”alternativa” medier).
• Helighet/Renhet: Fokus flyttas från ”systemets” processuella värderingar (t.ex. rättvisa, opartiskhet, universalism) till alternativa, mer arkaiska värderingar (t.ex. renhet, trygghet, oskuldsfullhet, nationell integritet). Att ”besudla” dessa (genom brott, eller genom att ”svika” nationen) blir den ultimata synden, som måste bestraffas omedelbart och hårt, oavsett vad ”systemets” lagar säger.

Den slutgiltiga korrelationen är att ISFJ-T, SD-anhängare och Dumpen-anhängare (en teoretisk individ kan vara alla tre) deltar i en moralisk omförhandling av det sociala kontraktet. De skapar och verkar inom en stam-moral (tribal morality) som står i direkt opposition till ”systemets” liberala och universella moral.

ISFJ-T-profilens Fe-funktion (Extraverted Feeling) är i sin grund tribalistisk – den är designad för att prioritera in-gruppens välmående framför ut-gruppens. Den liberala demokratin (det moderna ”systemet”) bygger däremot på en kontraintuitiv universalistisk moral (t.ex. att en misstänkt förövares processuella rättigheter är lika viktiga som ett offers, just för att systemet ska vara rättvist).

När ISFJ-T-profilen (med sin Si-konkretion och T-ångest) upplever att detta universalistiska system misslyckas med att skydda deras in-grupp (Fe), känner de sig moraliskt befriade från dess universalistiska regler. SD och ”Dumpen” tillhandahåller då det nya, alternativa och stam-moraliska ramverket, där det är moraliskt rätt att sätta lojaliteten till in-gruppen (Lojalitet) framför lojaliteten till systemets lagar (legalitet).

IV. Konkluderande analys och implikationer

IV.A. Sammanfattning av den psyko-sociologiska modellen

Denna rapport har inte sökt bevisa en statistisk korrelation mellan de tre undersökta elementen, vilket skulle kräva omfattande och för närvarande obefintliga dataset. Istället har rapporten demonstrerat en teoretisk logik – en psyko-sociologisk modell som förklarar varför en konvergens mellan dessa tre fenomen är psykologiskt och sociologiskt sannolik och koherent.

Modellen kan sammanfattas enligt följande:

1. En individ med en ISFJ-T-profil, har en psykologisk predisposition för ordning, plikt, konkretion (Si) och skydd av in-gruppen (Fe). Denna profil drivs samtidigt av en fundamental ångest för kaos och hot (T).
2. Denna individ upplever en djup systemisk dissonans när deras internaliserade bild av hur världen borde vara (det ordnade, rättvisa Si-systemet) krockar med hur de upplever att den är (kaotisk, orättvis, hotfull – vilket triggar T-ångesten).
3. Denna dissonans och ångest söker en kanal. Sverigedemokraterna, erbjuder den politiska kanalen. Partiet validerar deras rädsla, erbjuder en tydlig fiendebild (”etablissemanget”) och lovar en återgång till ordning genom en ny, starkare auktoritet.
4. När den politiska kanalen upplevs som otillräcklig, eller när systemets svek upplevs som särskilt akut och moraliskt avskyvärt (särskilt gällande ”heliga” värden som skyddet av barn), legitimeras ”Dumpen” som den direkta handlingens kanal. Detta utgör ett nödvändigt, utomrättsligt återställande av den moraliska ordningen, vilket ger omedelbar psykologisk lindring (Si-handling) för den ”T”-drivna ångesten.

Korrelationen är således inte en slump, utan en logisk progression från psykologisk disposition till politisk artikulation och, i sin extrema form, till utomrättslig handling, allt sammanhållet av det upplevda moraliska sveket från ”systemet”.

IV.B. Implikationer för det svenska samhällskontraktet

Konvergensen av dessa tre fenomen, driven av en eroderande systemtillit, pekar på en allvarlig fragmentering av det svenska sociala kontraktet. Det indikerar att en växande och potentiellt betydande del av befolkningen – de som delar eller sympatiserar med ISFJ-T-profilens psykologiska behov – inte längre känner att ”systemet” arbetar för dem, eller att de ens delar samma moraliska universum som dess förvaltare.

Detta är inte primärt en teknisk, administrativ eller polisiär brist som kan lösas med enbart ”ökade resurser” eller ”effektiviseringar”. Det är en moralisk och relationell kris. Det är en kris i tillit. När de som är psykologiskt disponerade att vara systemets främsta försvarare (ISFJ) istället blir dess aktiva kritiker och, i vissa fall, motståndare, signalerar detta en djup spricka i samhällsväven.

IV.C. Avslutande reflektioner

Analysen av denna trefaldiga korrelation blottlägger en fundamental utmaning för liberala, processbaserade demokratier. System som med nödvändighet bygger på abstrakta principer, universalism, juridisk formalism och en trög, deliberativ process (som ”due process”) har fundamentala svårigheter att möta den psykologiska efterfrågan på omedelbarhet, konkretion (Si), stam-lojalitet (Fe) och moralisk renhet (Purity) som dessa grupper uttrycker.

”Systemet” talar ett språk präglat av process, proportionalitet och rättssäkerhet. Den reaktiva koalitionen (ISFJ-T, SD, Dumpen) talar ett språk präglat av svek, skydd och moralisk nödvändighet. När ”systemet” och ”Försvararna” (ISFJ) hamnar i en sådan fundamental konflikt, är det ett symptom på att den delade tillit som utgör grunden för samhällskontraktet håller på att lösas upp. Den krossade spegeln (systemtilliten) kan inte längre reflektera en gemensam bild av nationen, utan endast dess fragmenterade och antagonistiska delar.

Så tycker partierna om Dumpen