Expertanalys: Hållbart Icke-Partianslutet Styressätt i Sverige

Del I: Det Konstitutionella Paradigmskiftet – Att Eliminera Partierna

1.0 Förord: Den Post-Partisana Hypotesen och Svensk Konstitutionell Realitet

Denna rapport utgör en djupgående statsvetenskaplig och konstitutionell analys av den radikala, hypotetiska premissen att samtliga politiska partier i Sverige avskaffas och ersätts av ett system lett av en icke-partiansluten Statsminister. Ett sådant scenario representerar inte en evolutionär reform utan en revolutionär, systemomvälvande kris som radikalt omformar Sveriges institutionella ramverk. Utmaningen är att bedöma om ett styre baserat på expertis och individuell integritet, med Olof Lundh som fallstudie, kan etableras och bibehållas på ett hållbart sätt bortom det partibaserade representativa folkstyret. Den initiala slutsatsen är att det utgångsläget skapar ett massivt institutionellt vakuum som måste fyllas för att undvika total systemkollaps.

1.2 Partisystemets Centralitet i Regeringsformen (RF)

Politiska partier är i Sverige inte bara frivilliga associationer utan utgör en fundamental hörnsten i den svenska demokratin, djupt inbäddad i både praxis och lagstiftning. Deras existens är explicit eller implicit nödvändig för att det nuvarande systemet ska fungera, bland annat genom reglerna för statligt stöd och insyn i finansieringen. Enligt lagen om statligt stöd till politiska partier kan partier som får mandat i riksdagsvalet få partistöd, och detsamma gäller för kommunalt partistöd för de partier som får mandat i kommun- eller regionfullmäktige.¹

Vidare understryks partiernas formella status genom kravet på redovisning av intäkter. Varje år måste politiska aktörer på alla nivåer, inklusive partier, ledamöter och ersättare, redovisa sina intäkter till Kammarkollegiet i enlighet med Lagen om insyn i partiers finansiering.¹ Att avskaffa partierna innebär därmed att man måste eliminera hela den legaliserade ramen för politisk organisering och finansiering, vilket kräver en omfattande omskrivning av den konstitutionella ordningen.

2.0 Avskaffandet av Partier: Konstitutionella och Institutionella Konsekvenser

2.1 Kraven för Grundlagsändring och Systemkollaps

Ett totalt avskaffande av partisystemet kräver en omfattande revidering av Regeringsformen (RF) och Riksdagsordningen (RO), som reglerar Riksdagens arbete och ledamöternas uppdrag.² Denna process är i sig politiskt komplex och tidskrävande, då den kräver två likalydande riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan för att träda i kraft.³ Den konstitutionella utmaningen är inte primärt att formellt avskaffa partierna, utan snarare att ersätta den funktion partierna har som bärare av den politiska delegationen – kedjan från väljare till styre. Om RF inte explicit garanterar partiernas existens, är deras roll likväl djupt rotad i praxis och struktur. Systemet är helt enkelt inte utformat för ett icke-partibaserat styre.

2.2 Riksdagens Funktionalitet utan Partidisciplin (Det Institutionella Vakuumet)

Den svenska parlamentariska demokratin är beroende av organiserade partigrupper för att upprätthålla lagstiftningskapaciteten. Utan partidisciplin och partigrupperingar upphör Riksdagen, som vi känner den, att existera. Lagstiftningsarbetet, budgetarbetet och den grundläggande kontrollen av regeringen bygger idag på organiserad partigruppering.⁴

Partilösa Mandat och Marginalisering

Redan i det nuvarande systemet kan beroendet av partistrukturer observeras. Ledamöter som väljer att lämna sina partier behåller visserligen sina riksdagsplatser (tre ledamöter i nuvarande riksdag sitter utan partibeteckning).⁵ Däremot förlorar den partilösa ledamoten automatiskt de uppdrag som den har valts till av riksdagen, exempelvis i utskott.⁶ Detta är en tydlig indikation på att systemet är designat för att marginalisera icke-partianslutna aktörer och att det reella, funktionella arbetet i Riksdagen är helt beroende av partibaserad organisation.

Risken för Laggivgstickning

Om alla 349 ledamöter blir individuellt agerande, fragmenteras lagstiftningsprocessen. Lagstiftningsarbetet skulle degraderas till laggivgstickning (lagstiftning genom ad-hoc-majoriteter), där varje enskilt lagförslag kräver intensivt lobbande från Statsministern mot 349 individer. Detta leder till en enorm instabilitet i politiken och administrationen och riskerar att skapa en handlingsförlamad riksdag.⁷ Statsministern, i detta fall Olof Lundh, skulle ständigt vara beroende av växlande, flyktiga koalitioner för varje omröstning.

2.3 Analys av Maktförskjutning i Det Post-Partisana Systemet

Avskaffandet av de formella kollektiva aktörerna (partierna) skapar ett omedelbart institutionellt vakuum. Detta vakuum måste fyllas av alternativa inflytandeaktörer för att staten ska kunna upprätthålla handlingskraft. Om Riksdagens beslutsfattande fragmenteras på grund av bristen på partidisciplin, kommer den reella makten att flyttas i två riktningar: antingen till Regeringen (Statsministerns kabinett) eller till externa, privata intressebevakningsaktörer.

Denna inflytandesubstitution innebär att icke-organiserade ledamöter är lättare att påverka än slutna partiblock. Detta kan leda till en ökad risk för korruption och ökat inflytande för särintressen, då den politiska tyngdpunkten flyttas från traditionella beslutsfattande organ till expertgrupper och privata aktörer.⁸ Ironiskt nog riskerar denna substitution mot teknokrati och särintressen att undergräva demokratin lika mycket som de partiproblem man avsåg att lösa.

Vidare medför avsaknaden av partier att Riksdagen saknar en organiserad opposition för att effektivt utöva kontrollmakt över Statsministern. Riksdagens uppgift att kontrollera regeringen ⁴ blir slumpmässig och svag om kontrollmakten utövas av partilösa individer. Detta resulterar i att Statsministern (Olof Lundh) får en extremt koncentrerad maktställning, vilket står i konflikt med principen om maktdelning. Denna maktkoncentration gör att Lundhs personliga karaktär och kompetens blir den enda egentliga garanten för systemets integritet, vilket ökar risken för godtyckligt styre eller despotism.

Tabell 1 illustrerar de strukturella utmaningarna:

Konstitutionell Jämförelse: Partibaserad Demokrati vs. Post-Partisana Styret

Funktion/Institution	Nuvarande Partisystem (RF 1974)	Hypotetiskt Post-Partisansystem	Implikation för Hållbarhet
Regeringsbildning	Bygger på partigrupper och majoritetsförankring (partilojalitet).	Statsministern utses utan formell partiblock. Förankring måste sökas hos lösa ledamotskoalitioner.	Hög instabilitet. Statsministern blir ständigt beroende av växlande ad-hoc-majoriteter (Koalition av 349 individer).
Lagstiftningssamordning	Styrs av partidisciplin och utskottsarbete baserat på partimandat.⁴	Styrs av individuella ledamöters preferenser eller temporära sakfrågekoalitioner.	Låg effektivitet. Risk för laggivgstickning och oförutsägbar policyutveckling.
Ansvarsskyldighet (Accountability)	Val via partier, kontroll av oppositionen (politisk delegation).⁹	Brist på valbar ansvarsskyldighet. Baseras på Statsministerns (experters) prestation och folkligt förtroende.¹⁰	Legitimitetsskuld. Kontrollmakten (Riksdagen) saknar organiserad opposition.

Del II: Den Post-Partisana Styresmodellen – Teknokratins Utmaningar

3.0 Från Representativ Demokrati till Expertstyre (Teknokrati)

När de traditionella, valda partierna, som historiskt har delat på mandaten i Riksdagen ¹², försvinner, tenderar makten att övergå till aktörer baserade på kompetens snarare än representativt mandat.⁸ Detta skifte definierar en teknokratisk styresmodell. Olof Lundh, som icke-partiansluten Statsminister, utsedd på basis av sin expertis, analytiska förmåga och integritet, är per definition en teknokratisk ledare, eller åtminstone en ledare i ett system som drivs av teknokratiska principer.

Internationell statsvetenskaplig litteratur visar på en ökande trend i Europa där ministrar och regeringar tillsätts utan politisk eller partierfarenhet, ofta som svar på ekonomiska kriser eller kriser i det politiska förtroendet.⁹ Det post-partisana Sverige faller in under denna kategori, där en expert (Lundh) sätts att styra för att återupprätta förtroendet efter systemkollapsen.

4.0 Hållbarhetsanalys av Teknokratiska Modeller

4.1 Legitimitetsproblemet och Ansvarsskyldighet (Accountability)

Det mest akuta hållbarhetsproblemet i ett teknokratiskt system är bristen på demokratisk ansvarsskyldighet. Ett teknokratiskt styre är i sin kärna inherent odemokratiskt eftersom det saknar den ansvarskedja som följer av regelbundna val till politiska partier.¹⁰ Forskningen betonar att tillsättningen av teknokrater försvagar kedjan av delegation som normalt går från väljare till politiska partier till regeringen.⁹

I ett post-partisansamhälle är denna kedja av delegation helt bruten. Statsministern, oavsett personlig kompetens, saknar ett formellt folkvalt mandat via ett organiserat parti. Denna brutna kedja skapar en omedelbar legitimitetsskuld. Eftersom medborgarna inte kan rösta bort en partigruppering, försvinner den traditionella mekanismen för att korrigera impopulär eller ineffektiv politik, vilket skadar det folkliga förtroendet för demokratin som sådan.⁷

4.2 Teknokratins Paradox: Offer för Egen Framgång

Historisk analys av teknokratiska regimer visar att deras fall sällan beror på att de misslyckas med att leverera effektiv policy baserad på kunskap. Tvärtom kan de vara framgångsrika i att maximera social välfärd.¹¹

Paradoxen uppstår när teknokrater (som Lundh) maximerar social välfärd. Deras beslut, även om de är optimala och vetenskapligt grundade, kan komma i konflikt med majoritetens preferenser (t.ex. nödvändiga, men smärtsamma, ekonomiska reformer). Denna konflikt leder till att nya majoriteter söker återupprätta direkt demokratisk kontroll. Forskningen beskriver det som att teknokratier blir ”offer för sin egen framgång”.¹¹ Denna dynamik är kritisk för systemets hållbarhet: även om ett Lundh-styre levererar excellent, faktabaserad politik, är det dömt att ersättas av en populistisk motreaktion som kräver ett politiskt styre framför ett expertstyre.

4.3 Konflikten mellan Expertis och Demokrati

Det är viktigt att notera att demokrati inte bara handlar om att uppnå optimala resultat utan också om att processen är representativ och inkluderande. Teknokratiska manifestationer blir illegitima när de ”föregriper, utesluter eller på annat sätt minskar demokratiska beslutsförmåga”.¹⁴

En Lundh-regering måste navigera den svåra alliansen mellan expertstyre och demokratiska principer.¹³ I avsaknad av partier saknas det institutionella buffertar som normalt tar ansvar för politiska kompromisser och impopulära ställningstaganden. Hela beslutsbördan och den politiska risken hamnar på den icke-partianslutne Statsministern. Om Lundh bygger sitt styre på den vetenskapliga konsensusen utan att ge tillräcklig vikt åt folklig förankring, blir systemets legitimitet permanent ifrågasatt.

4.4 Förskjutningar i Maktdynamiken och Populismens Återkomst

Om Lundh styr baserat på expertkunskap utan partiförankring, förstärks känslan av att ”eliten” fattar beslut över folkets huvuden. Detta undergräver det förtroende som Lundh initialt bygger upp, vilket skapar en perfekt grogrund för anti-elitism och populism. Populistiska rörelser skulle kunna kapitalisera på den brutna ansvarskedjan för att kräva en återgång till någon form av ”folkvilja”, även om detta sker på bekostnad av saklighet.¹³ Sårbarheten i det post-partisana systemet ligger i att man tagit bort det primära medlet för att kanalisera folkviljan (partierna), utan att tillhandahålla ett legitimt och stabilt alternativ.

En annan oundviklig konsekvens är en byråkratisk överlast. Den post-partisana regeringen måste kompensera för bristen på politisk styrning genom att kraftigt öka de byråkratiska och politiskt tillsatta tjänstemännens makt och antal. Utan partistyrning blir det nödvändigt för regeringen att fylla departementen med fler politiskt tillsatta tjänstemän (statssekreterare och politiskt sakkunniga) för att upprätthålla handlingskraft.⁷ En Lundh-regering skulle tvingas till exponentiell tillväxt av denna ”skuggbyråkrati” för att överhuvudtaget kunna implementera lagstiftning och hantera den fragmenterade Riksdagen. Denna utveckling ökar avståndet mellan medborgarna och styret ytterligare.

Del III: Olof Lundh som Icke-Partiansluten Statsminister – En Krisfasanalys

5.0 Teoretiskt Ramverk: Krissituation och Ledarskap

Systemomställningen från ett partibaserat till ett post-partisan styre uppfyller tydligt kriterierna för en politisk krissituation: grundläggande värderingar och system är rubbade, det råder tidsbrist för att återupprätta ordningen, och ett högt mått av osäkerhet präglar framtiden.¹⁵ I denna stressiga och extrema kontext blir Statsministerns personliga egenskaper centrala för systemets överlevnad.

Det önskvärda politiska ledarskapet under en kris, baserat på teori, är det som tillfredsställer medborgarnas behov, lugnar medborgarna och ingjuter tilltro till att den politiska ledaren har situationen under kontroll.¹⁵ För att operationalisera detta används de tre centrala egenskaperna för gott politiskt ledarskap i kris: Kompetens, Styrka och Karisma.¹⁵

6.0 Bedömning av Olof Lundhs Profil mot Ledarskapskraven

Olof Lundhs profil bygger på framgång som utredande journalist, analytiker, och skribent inom komplexa organisatoriska fält, särskilt sport.¹⁶ Denna bakgrund indikerar en stark förmåga till analys, saklig framställning och kommunikation, egenskaper som är särskilt värdefulla i krishanteringens initiala stadier.

6.1 Fas 1: Kompetens (Initialt Stadie)

I krisens initiala stadie är kravet på ledarskapet att erkänna situationens extraordinära karaktär, förse medborgarna med saklig information och definiera hotet.¹⁵ Inget får utelämnas för spekulationer.

Lundhs bakgrund som journalist och utredare ger honom utmärkta utredningsfärdigheter, jämförbara med de ramar och analytiska färdigheter som statsvetenskap ger.¹⁷ Han har en dokumenterad förmåga att analysera komplexa organisationer.¹⁶ Han skulle sannolikt vara mycket effektiv på att kommunicera vad som hände, varför det hände, och vilka åtgärder som ska vidtas för att skademinimera.¹⁵ Hans analytiska skärpa skulle möjliggöra en framgångsrik framing, det vill säga att äga tolkningen och berättelsen av krisens omfattning och karaktär för att etablera den som dominant i opinionen.¹⁵

Analys: Lundh matchar det initiala kravet på Kompetens närmast perfekt. Hans styrka ligger i att han kan agera som den objektive experten som lugnar medborgarna genom saklighet och transparens.

6.2 Fas 2: Styrka (Nästa Stadie – Implementering)

I det nästa stadiet av krisen krävs Styrka: beslutsamhet att vidta snabba åtgärder som leder till skademinimering, såsom ny lagstiftning eller omarbetade budgetförslag, samt tydligt ansvarstagande och ett undvikande av opportunism och populism.¹⁵

Lundhs största utmaning ligger i att omvandla den analytiska styrkan till exekutiv politisk styrka. Att driva igenom opopulära, nödvändiga reformer (en demonstration av styrka) utan en politisk bas eller partidisciplin blir närmast omöjligt i en fragmenterad riksdag. Styrka i ett parlamentariskt system bygger på lojalitet och disciplin. Även om Lundh skulle ha den journalistiska integriteten att stå emot särintressen, saknar han de institutionella verktygen och den politiska hänsynslösheten som krävs för att omsätta visionen i tvingande lagstiftning. Han riskerar att bli en ”analytiker-PM” som ser problemen klart men saknar förmågan att agera resolut i den exekutiva och lagstiftande processen.

6.3 Fas 3: Karisma (Långsiktigt – Konsolidering)

I krisens långsiktiga fas krävs Karisma: förmågan att ingjuta hopp och konsolidera det förtroende som byggts upp under krisens förlopp. Detta handlar om att få medborgarna att tro på bättre tider, visa ödmjukhet och förståelse, och transformera systemet.¹⁵

Lundhs utmaning härrör från en inversion av hans förtroendekapital. Hans karisma är byggd på kritisk integritet och oberoende – egenskaperna hos den skarpa observatören utanför makten. Att växla från kritiker till konsoliderande statschef, som ska transformera och inspirera lojalitet, kan alienera hans ursprungliga anhängare. Karisma i denna fas måste vara enhetsskapande, inte konfliktfokuserad, och därmed kräva en typ av transformativt ledarskap ¹⁵ som skiljer sig markant från den kritiska expertrollen.

För att illustrera tillämpningen av det teoretiska ramverket på Olof Lundhs profil presenteras Tabell 2:

Tillämpning av Krisledarskapsmatrisen på Olof Lundh

Fas i Krisen	Krävd Egenskap (Enligt Teori)	Olof Lundhs Potentiella Styrka	Olof Lundhs Potentiella Svaghet/Utmaning
Initialt (Information/Bedömning)	Kompetens (Erkänna kris, saklig info) ¹⁵	Utredande förmåga, analytisk skärpa, förmåga till framing (äga berättelsen).¹⁶	Risk att överanalysera istället för att snabbt initiera exekutiva åtgärder. Avsaknad av exekutiv politisk erfarenhet.
Nästa Stadie (Åtgärd/Skademinimering)	Styrka (Beslutsamhet, ansvarstagande) ¹⁵	Mod att stå emot särintressen (baserat på journalistisk integritet).	Oförmåga att driva igenom lagstiftning i en partilös Riksdag. Saknar den politiska styrkan som bygger på lojalitet och disciplin.
Längre Sikt (Hopp/Förtroende)	Karisma (Ingjuta hopp, konsolidera förtroendet) ¹⁵	Stark mediapresens, tydlig kommunikation, hög igenkänningsgrad.	Karisman baserad på kritik är svår att omvandla till statsmannakaraktär och transformationsledarskap.¹⁵ Risk att bli ”Offer för Egen Framgång”.¹¹

6.4 Den Personliga Faktorns Begränsningar i en Fientlig Kontex

Det politiska ledarskapet är oerhört kontextberoende, inkluderande historiska, kulturella och institutionella ramar.¹⁵ Även om forskning inom politisk psykologi betonar att ledarens personlighet spelar en mer signifikant roll när makten är koncentrerad och just i krissituationer ¹⁵, skapar det institutionella vakuumet i Sverige en unik, extremt fientlig kontext.

Lundhs styrka som oberoende kritiker är hans största svaghet som Statsminister. Som journalist tjänar han på att vara den utomstående betraktaren som kritiserar systemet, vilket bygger hans förtroendekapital. När han väl blir systemet, neutraliseras hans kritiska kraft. Han kan inte längre använda sin journalistiska etik för att ”visa generositet och solidaritet” utan att samtidigt ställas inför de oöverstigliga institutionella begränsningarna som han själv är ansvarig för att hantera.

Den strukturella bristen på partier är så akut att den riskerar att överväldiga även den starkaste personligheten. Lundh, som är stark i den individuella, analytiska fasen, riskerar att krossas av det kollektiva politiska misslyckandet i en dysfunktionell riksdag som saknar organisatorisk förmåga.

Del IV: Slutsatser om Hållbarhet och Rekommendationer

7.0 Hållbarhetsbedömning av Det Post-Partisana Styret under Lundh

7.1 Systemets Strukturella Sårbarhet

Det post-partisana styret, lett av en icke-partiansluten Statsminister som Olof Lundh, är teoretiskt ohållbart i en modern parlamentarisk demokrati. Det skapar en akut legitimitetsskuld (brist på ansvarsskyldighet) och en funktionell instabilitet (risk för laggivgstickning). Avskaffandet av partierna innebär att det demokratiska utrymmet minskar när avgöranden flyttas från folkvalda politiker till icke-valda experter, en manifestation av teknokrati.⁸

Risken är att systemet inte kan kanalisera de olika intressebevakningsbehov som partierna traditionellt har organiserat. Det kan jämföras med de strukturer som används för intressebevakning av enskilda medborgare (t.ex. ekonomiska ärenden), men detta system är inte skalbart för att hantera en hel nations politiska spektrum och rättsskydd.¹⁸

7.2 Lundhs Kapacitet och Teknokratins Begränsningar

Olof Lundh är optimalt positionerad för att hantera den initiala krisfasen genom sin Kompetens, analytiska förmåga och oberoende. Han skulle vara effektiv i att skapa en saklig, dominerande berättelse om systemkollapsen. Hans profil och det nya systemets fragmenterade struktur är dock dåligt lämpade för den implementerande och konsoliderande fasen (Styrka och Karisma).¹⁵

Hans eventuella framgång i att maximera välfärden genom expertstyre (teknokratisk framgång) kommer sannolikt att leda till ett demokratiskt motstånd (populism) som han inte har en politisk bas att möta.¹⁰

7.3 Återuppkomst av Factions och Demokrati som Återstår

Politiska partier är ett naturligt resultat av kollektiva intressen och behovet av organisering för att uppnå politisk makt. Även om de formella partierna avskaffas, kommer Riksdagen oundvikligen att snabbt omorganisera sig i informella block eller factions för att uppnå lagstiftningsförmåga och undvika permanent laggivgstickning. Denna organisering skapar i praktiken nya, informella partier som saknar de lagstadgade insynskraven och den demokratiska ansvarsskyldigheten som regleras för formella partier i dagens system.¹

Ironiskt nog leder avskaffandet av de formella partierna därmed bara till att de ersätts av mindre transparenta, icke-lagreglerade partistrukturer. Denna dynamik minskar demokratisk insyn och är systematiskt ohållbar, då den inte löser problemet med politisk organisering utan endast döljer det.

Statsministern skulle tvingas styra genom en stark exekutivmakt som använder sig av politiskt tillsatta tjänstemän och expertgrupper för att kringgå den dysfunktionella Riksdagen. Denna modell är en stark förskjutning mot ren teknokrati, vilket minskar medborgarnas faktiska inflytande och undergräver det representativa styret.

8.0 Rekommendationer för Ökad Stabilitet (Hypotetisk Modifikation)

För att ett icke-partianslutet styre, som det under Olof Lundh, ska bli mer hållbart, räcker det inte med personlig integritet. Systemet kräver grundlagsstadgade mekanismer för att säkerställa accountability och kontroll som ersätter partiernas funktion.

8.1 Institutionella Nödvändigheter

Stärkt Exekutivt Mandat: För att fylla det legitimitetshål som den partilösa Riksdagen skapar, skulle det krävas införandet av en direktvald exekutiv ledare (en president) med ett starkt folkvalt mandat, vilket skulle ge Statsministern (Lundh) den nödvändiga Styrkan att implementera politik. Detta skulle ersätta det parlamentariska systemets behov av partilojalitet med ett personligt, direkt mandat.¹⁰
Medborgarlegitimering (Sortition): För att säkerställa att besluten ändå har demokratisk legitimitet utan partiförankring, skulle man kunna införa obligatoriska medborgarpaneler (utvalda genom lottning – sortition) som ges lagstiftande eller rådgivande makt över teknokraternas förslag. Detta skulle tillföra representativitet utan partipolitisk basis.

8.2 Ledarskapsstrategier för Lundh

Olof Lundh måste snabbt övergå från sin analyst- och kritiker-roll till att vara en transformativ ledare i den exekutiva fasen.

Fokus på Institutionell Styrka: Lundh måste prioritera Kompetens (saklighet) i den initiala fasen, följt av ett omedelbart institutionellt fokus på att bygga upp Styrka genom att säkra funktionella koalitioner i Riksdagen. Dessa koalitioner måste, även om de är informella factions, regleras och offentliggöras i syfte att öka transparensen och därmed minska risken för dolda intressekonflikter.
Karisma genom Ödmjukhet: För att konsolidera förtroendet på lång sikt måste Lundh medvetet visa ödmjukhet och förståelse för medborgarnas frustration över systemkollapsen, snarare än att enbart förlita sig på faktabaserad argumentation.¹⁵ Han måste lyckas omdefiniera den politiska processen så att den känns inkluderande och inte bara expertstyrd.

Slutligen, utan grundläggande konstitutionell omstrukturering för att hantera fragmenteringen och ansvarskedjan, är ett post-partisan styre i Sverige, oavsett Olof Lundhs personliga kapacitet, dömt att misslyckas med att uppnå långsiktig demokratisk hållbarhet. Systemet skulle antingen falla offer för teknokratins paradox eller degenerera till ett skuggstyre av icke-reglerade särintressen.

Citerade verk

Bilda parti | Valmyndigheten, hämtad oktober 13, 2025, https://www.val.se/for-partier/bilda-parti.html
Riksdagsordning (2014:801) | Sveriges riksdag, hämtad oktober 13, 2025, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/riksdagsordning-2014801_sfs-2014-801/
Regeringen föreslår grundlagsändringar för att stärka Sveriges beredskap, hämtad oktober 13, 2025, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/06/regeringen-foreslar-grundlagsandringar-for-att-starka-sveriges-beredskap/
Sveriges riksdag – en representativ demokrati | Samhällskunskap | SO-rummet, hämtad oktober 13, 2025, https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/sveriges-riksdag-en-representativ-demokrati
Ledamöter & partier | Sveriges riksdag, hämtad oktober 13, 2025, https://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-och-partier/
Återkallelse av uppdrag när ledamot blir partilös (Skriftlig fråga 2023/24:771 av Mattias Eriksson Falk (SD)) | Sveriges riksdag, hämtad oktober 13, 2025, https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/skriftlig-fraga/aterkallelse-av-uppdrag-nar-ledamot-blir-partilos_hb11771/
SNS Demokratirapport 2017 Johannes Lindvall • Hanna Bäck Carl Dahlström • Elin Naurin • Jan Teorell – Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin, hämtad oktober 13, 2025, https://snsse.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2020/02/samverkan-och-strid-i-den-parlamentariska-demokratin.pdf
DEMOKRATI OCH EXPERTSTYRE – Fronesis, hämtad oktober 13, 2025, https://fronesis.nu/nummer/demokrati-och-expertstyre/
Experts, Power and Democracy: The Rise of Technocracy in Europe – Cologne Center for Comparative Politics – Universität zu Köln, hämtad oktober 13, 2025, https://cccp.uni-koeln.de/de/research/current-research-projects/experts-power-and-democracy-the-rise-of-technocracy-in-europe
I believe that technocracy is the best form of government. CMV. : r/changemyview – Reddit, hämtad oktober 13, 2025, https://www.reddit.com/r/changemyview/comments/1v1ujb/i_believe_that_technocracy_is_the_best_form_of/
The democracy seesaw: Why experts fall as populists rise – UNSW BusinessThink, hämtad oktober 13, 2025, https://www.businessthink.unsw.edu.au/articles/technocratic-democracy-populism-democratic-stability
Hundra år av svensk demokrati – partiernas toppar och dalar – SCB, hämtad oktober 13, 2025, https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2021/hundra-ar-av-svensk-demokrati/
The Technocratic Challenge to Democracy: Experts, Elites and the People, hämtad oktober 13, 2025, https://ecpr.eu/Events/Event/PanelDetails/6812
What’s Wrong with Technocracy? – Boston Review, hämtad oktober 13, 2025, https://www.bostonreview.net/articles/whats-wrong-with-technocracy/
Uppsats stats C Linda Dahlberg Wirje – Lund University Publications, hämtad oktober 13, 2025, https://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8905053/file/8905056.pdf
Sports/Author Talk: Olof Lundh and his new book Templet i Öknen – hhs.se, hämtad oktober 13, 2025, https://www.hhs.se/en/about-us/news/sports-news/2022/olof-lundh/
Är en statsvetenskaplig examen bra för en karriär inom journalistik? : r/PoliticalScience, hämtad oktober 13, 2025, https://www.reddit.com/r/PoliticalScience/comments/1ekug1d/is_a_poli_sci_degree_good_for_a_career_in/?tl=sv
Intressebevakningsbyråernas verksamhet – Rättstjänstverket – Oikeuspalveluvirasto, hämtad oktober 13, 2025, https://www.oikeuspalveluvirasto.fi/sv/allman-intressebevakning/intressebevakningsbyraernas-verksamhet/

Fallstudie: Statsminister Olof Lundh i ett Post-Partisan Paradigmskifte